Biodling på bins vilkor

Här på Honungsbiet gör vi vårt bästa för att utföra biskötseln på ett så naturligt sätt som möjligt. Bin som klarat sig själva i miljoner år utan ingripanden från människan har på senare tid börjat dö i massor. Det utbredda användandet av insektsbekämpningsmedel, tillsammans med den stress som kommersiell biodling kan medföra, har gett oss ett bi som har svårt att klara ytterligare belastningar som t.ex. varroa-kvalstret.

Vi vill genom att främja binas eget försvar mot sjukdomar och predatorer, verka för bin som inte behöver människans hjälp för att överleva. En del av detta är att använda och utveckla en biskötsel som stärker binas immunförsvar så mycket som möjligt och att avla på de bäst lämpade samhällena.

Odla på bredden

Genom att använda en typ av kupa som är en enda bred låda, i stället för flera lådor staplade på varandra, slipper man vid en inspektion lyfta av lådor och ”riva isär” hela samhället. I stället ges möjligheten behålla en liten öppning under hela inspektionen, vilket ger mindre värmeförlust och är mindre störande för bina.
Kuptypen som nämns ovan lämpar sig även bra för biodling utan spärrgaller. Spärrgaller brukar användas i staplingskupor för att hindra drottningen att lägga ägg i lådor ovanför yngelrummet (Lådor reserverade för honung). Vid odling på bredden får drottningen själv välja hur många ramar hon vill ha tillgång till.

Ingen användning av kemiska bekämpningsmedel

Honungsbiet jobbar för långsiktiga lösningar och tror på binas egna förmåga att anpassa sig och utveckla försvar mot sjukdomar och parasiter. Att t.ex. använda kemiska bekämpningsmedel mot Varroa-kvalstret, leder enligt vår mening till försvagade bin och resistenta kvalster.

Lokalt anpassade bin

Den lokala birasen är anpassad till lokala förutsättningar.

Naturligt vaxbygge

Bina får till stor del bygga vaxkakorna själva och således välja vilken storlek på cellerna som är lämplig. I dag används nästan uteslutande vaxmellanväggar i ramarna. Det ger starkare vaxkakor som är lätta att slunga. Det anses att man förlorar honung och tid på att låta bina bygga vaxkakorna själva. De stansade celler som finns på de färdiga mellanväggarna har en större storlek än vad bina naturligt bygger, vilket resulterar i att de bin som föds ur dessa celler blir större. I samhällen som får bygga fritt varierar cellstorlekarna naturligt.

Naturlig förökning genom svärmning

Att svärma är binas naturliga sätt att föröka sig. Drottningen och ungefär en tredjedel av bina lämnar kupan för att söka en ny bostad. Den nya drottningen i kupan parar sig, under sina parningsflygningar, med upp mot 30 drönare. Beteendet borgar för genetisk variation, genom att drönarna bär på olika arvsanlag.
Honungsbiet vill inte motverka svärmlusten hos bina, utan tar i stället tillfället i akt och delar på samhället innan svärmen lämnar kupan. På så sätt får svärmen en ny bostad och tror att de har svärmat.

Ingen vingklippning av drottningar

Det är vanligt att vingklippa drottningar för att de inte skall kunna flyga mer än några meter från kupan vid en eventuell svärmning.
Honungsbiet vingklipper inte drottningar.

Vinterfodra med så mycket honung som möjligt

Honungsbin samlar in ett förråd av honung som de sedan lever på över vintern. Honung innehåller en massa nyttiga ämnen som enzymer och mineraler, ämnen som triggar och stärker immunförsvaret. De flesta biodlare skördar all honung och ersätter med socker som bina får leva av under vintern.
Honungsbiet lämnar 15-20 kg honung per samhälle som vinterfoder och stödfodrar bara om nödvändigt med ekologiskt socker.